Är stolt över att tillhöra svenska kyrkan. Är stolt över vår ärkebiskop Anders Wejryd och vårt svenska kungahus. Detta förtroenade förstärktes än mer när jag bevittnade prinsessan Estelles dop. En härlig upplevelse av prinsessans första officiella framträdande. Även första framträdande där Fredrik Reinfeldt är singel,utan Filippa vid sin sida, som jag bevittnat.

altruism

Altruism sägs vara motsatsen till egoism. Spännande tanke: Att vara en andrahandsmänniska, att finnas till bara för andra.
Osjälviskhet, att ge bort det du själv har skapat för andra. Varför? För att tjäna eller för att leva för andra. Berömmelse, beundran, avundsjuka - det kommer från andra. Visst vill man bli beundrad för att   hjälpt någon annan mäniska, kanske att den beundran som detta ger är mer värdefullt än själva gärningen i sig? Gränsen mellan alturism och egoism kan synes vara svävande.

Tankar

Tycker synd om Juholt. Inte som politiker men som människa. I den socialistiska världen där kollektiv och demokrati är centrala begrepp så funkar det inte med att vara individ och karriärist. Som socialdemokratisk ledare ska man vara vanlig och stå som symbol för massan/folket. En lagledare som har förmåga att fatta beslut och visa styrka. Och samtidigt visa sig värdig sina företrädares karisma - ja, det vill säga när ledaren för socialdemokratin inte bara var partiledare utan även självklar statsminister och den roll av landsfader som följer detta begrepp. I tio månader fick han sitta, och det var en resa att betrakta som en tågolycka i slow motion. Kommer hans namn att ingå i nästkommande SAO som ett adjektiv/verb/substantiv? Socialdemokratin har lidit av idétorka under en längre tid, man har inget nytt att komma. Och det som var sanning och berörde individen tidigare är nu en förlegad tanke som behöver förnyelse. Socialdemokraterna måste anpassa sig till en ny tid och formulera sin politik som engagerar väljare, inte vrida klockan tillbaka. I en demokrati ska det få finnas oliktänkande med respekt för varandras åsikter. Till skillnad från Håkan Juholt har jag aldrig varit socialdemokrat och kommer aldrig att bli det. Men det gör inte att jag för den skull känner mindre med personen Håkan Juholt och hans känslor denna dag.

Troligtvis har jag gjort min sista medverkan vid Marbäcks skolas Lucia. För inte så länge sedan var det sista gången jag höll i adventsamlingen. Det borde kännas mer vemod i mitt sinne - men, på något sätt känns det positivt att gå vidare och få ett avslut med värdighet. Allmänheten tar vår medverkan för givet, men nu var det sista gången, vilket de ännu inte har vetskap om. Nästa års adventsfirande, lucia och julspel får tas över av nya friska krafter och förmågor. Nästa termin gör vi vår sista konsert - en avskedskonsert där Lena och jag tackar för den tid som varit. Nej, jag är inte bitter, det kanske behövs förnyelse och att gamla traditioner läggs på hyllan.

Förkylning

Såg faktiskt fram emot att få en musikalisk uppplevelse i form av Mozart av Basalt i Marbäcks kyrka denna afton. Men vad händer? Jo - váknar med förkylning och allt vad det innebär i form av snuva, ledvärk och allmän orkeslöshet. Så nu sitter jag här, näsan rinner och orkar egentligen ingenting mer än att bara vara. Så långt i utvecklingen att jag har vett med näsdukar framför min arbetsplats är ännu inte i uppnådd, varför jag får motion varje gång jag nyser. Men tack och lov att mina sjukperioder inträffar under helger - och då är jag inte sarkastisk. En bidragande orsak kan vara att man tillåter sig att känna efter och vara sjuk under ledighetsperioderna. Hade jag mått som jag mår på måndag hade jag ändå åkt och jobbat. Varför får man då en förkylning bara så här? Ett skäl kan tänkas vara denna ständiga närvaro av blöta strumpor. Kära Tessan dricker vatten på ett besynnerligt sätt. Först skvalpar hon väldigt mycket när hon lapar vatten, vilket innebär en mindre flod i vattenskålens närhet. Men som inte detta är nog så har hon vatten kvar i munnen vilket hon avlämnar på de mest besynnerliga ställen långt ifrån var vattnet är placerat. Inget världsproblem bara ett konstaterande. Uh, nu börjar en ny fas i anamnesen,den värme jag tidigare känt har ersatts av frysattacker. Men jag vägrar att ta tempen, för då blir jag riktigt dålig, om jag får bekräftelse att jag är sjuk. Bättre att bara inbilla sig.

Höst

Varje dag är en ny gåva, trots att det är höst. Förkylning, kyla, regn och till råga på allt elände bet jag sönder en tand idag. För att krydda tillvaron ytterligare konstaterar jag att det är söndag imorgon och imorgon kommer jag återigen att bli väckt av väckarklockan. Nu gillar jag ju mitt arbete och de årstidsväxlingar vi har här uppe i Norden. Det är bara så sköngt att ibland klaga...men det där med tanden, var lite onödigt.

Höst

Så är då hösten kommen. Visserligen en jättefin årstid, men ändå - den är en parantes från vad som varit och vad som komma skall. Och som ett brev på posten följer höstförkylningen, och som inte detta är nog, bet jag av en tand idag. Och så är det måndag imorgon och veckan kommer att innebära långa arbetsdagar med flera möten. Nu tycker jag ju om mitt arbete, men ibland är det bara så skönt att klaga.